Följande kan vi läsa om detta årets fortsatta framgångar i Fotbollssektionens årsberättelse:

” Föreningens A-lag kan återigen se tillbaka på ett ganska gott spelår, där framgångarna varit många. Sammanhållningen har återigen varit den allra bästa och bidragit stort till att resultaten blivit goda. Sektionen hoppas att så skall bliva fallet även i fortsättningen.

Laget hemförde seriesegern i 1942-43 års Östra Älvsborgsserie för fjärde gången före Ulricehamns IF som kom två poäng efter.

I kvalificering till Västgötaserien mot IK Mariedal, Borås lyckades laget vid första mötet i Borås efter en hård och välspelad match vinna med 2-1. I returmatchen på Skogsvallen blev det förlust med 3-2 trots att laget hade goda chanser att utjämna i slutet av matchen.

Den tredje matchen blev av förbundet bestämd att spelas på Ryavallen i Borås, men på grund av att planen ansågs vara för lös fick den tyvärr inte spelas på nämnda plats trots ansträngningar från lagets sida. Matchen gick istället på Ryavallens träningsplan.

Även denna match blev hård och jämn, laget visade återigen sin rutin och spelstyrka och kunde vid slutsignalen lämna planen som segrare med 2-1. Och uppflyttningen till Västgötaserien var därmed klar. Laget har nu spelat en säsong i Västgötaserien och har gjort en mycket stark insats vilket tredjeplaceringen i tabellen visar. Fritsla leder med 20 poäng före Limmared som har 19 och Torsbo 17 poäng.Som lagets bästa matcher för året vill sektionen framhålla Fritsla borta 2-2, Surte på bortaplan 3-2 samt kvalificeringsmatcherna. Laget har under åretspelat 25 matcher, av dessa har 14 vunnits, 7 slutat oavgjort och 4 har förlorats. Målkvot 55 gjorda och 33 insläppta mål.

B-laget har under året i hård strid med Södra Ving för tredje gången vunnit Ulricehamnsserien. Och därmed erövrat den uppsatta pokalen för alltid. Detta får anses som en god prestation enär laget vid flera tillfällen fått avstå från sina bästa spelare till A-laget. I nu pågående serie innehar laget andra plats med 10 poäng, 4 poäng efter Södra Ving.”

Här är det läge att ta fram det som nog var den verkliga orsaken till att föreningen inte tidigare varit intresserade av att ta steget upp i seriesystemet trots ett antal tidigare seriesegrar som hade gett den möjligheten. Karl Källheden var nog den som bidrog och till stor del hade bestämt att det helt enkelt skulle bli för dyrt att ta steget upp. Resorna skulle tära alltför mycket på ekonomin enligt Kalle.

Om han hade rätt eller inte vet vi nog inte. Men Kalle var klok och hade stor pondus i och med det

jobb han lagt ner på att en gång få igång föreningen, så ingen ville väl utmana honom kan vi tro.

Nu hade man i alla fall kommit till det läge när man bestämde sig för att försöka kvala sej upp i seriesystemet, och denna gång var Kalle med på noterna.

Då hade laget spelat fyra år på Skogsvallen utan att ha förlorat en enda match. Planen hade efter omsådden 1938 blivit väldigt fin, jämn och vacker med vitklöver över hela planen. Någon domare yttrade att det var en av Västergötlands finaste fotbollsplaner.

Men Kalles envishet höll trots allt på att strula till det för laget när man skulle spela den tredje och avgörande kvalmatchen mot Mariedal.

Så här utspelades denna ”klassiker”.

Matchen skulle alltså spelas på neutral plan som förbundet bestämde skulle bli Ryavallens A-plan.

Ryavallen hade invigts året innan och att bara få spela på den arenan var en stor händelse tyckte

man i Torsbo. Döm därför över besvikelsen när man möttes med kalla handen när man kom till

Ryavallen för omklädning. Det blir ingen match på stora planen upplystes det, regnet under veckan

hade skadat planen och satte stopp för spel.

Istället hänvisades man till träningsplanen utanför huvudanläggningen. Den planen var dock densamma som Mariedals hemmaarena. På den planen vill vi inte spela , sade Kalle i egenskap av lagledare för Torsbo. Men det fanns inte mycket att göra, lagen var på plats och det propsades på match. Då tog Kalle tag i det hela och lämnade in en skriftlig protest mot detta beslut. Men den kunde ju inte behandlas direkt, så matchen spelades trots allt. Men det hela gick inte riktigt som Kalle hade tänkt sej. Visserligen vann ju Torsbo, som Kalle säkerligen ville, men protesten var ju inlämnad.

Torsbo vann som sagt med 2-1 sedan ”dammen”-bröderna Jonas och Gustav gjort var sitt mål.

De var duktiga dom där ”dammen”-pojkarna säger Kalle när han berättar om denna dramatiska match. Nu var alltså goda råd dyra. Det var inte annat för Kalle än att tåga in till domaren efter matchen och be att få den skriftliga protesten tillbaka. För här kunde det ju inte bli tal om nån mer omspelsmatch. Jag har aldrig skämts så i hela mitt liv, säger Kalle, som när jag den gången gick in till domaren för detta. Det hela slutade lyckligt och Torsbo avancerade till slut äntligen upp till

Västgötaserien.

Hoppas det ”smakar”,  MVH! Göran Andersson